When there is nothing left, u'll know what u once had
Fick börja veckan med att i tisdags stanna hemma och invänta min tid hos läkaren. Där man som vanligt självklart fick vänta 20-25 min extra innan jag fick träffa min läkare. För att sedan sitta och lyssna på en massa tjat om att jag måste äta ordentligt. Som att jag inte redan gör det? Jag må vara en liten tjej till kroppen men mat de får jag i mig, oftast i alla fall. Så slutsatsen de kunde dra då var att jag hade ett lågt blodtryck men att mitt hjärta slår för fort trots detta. Något som låter helt orimligt. Vilket ledde till en ekg, och en massa blod som skulle iväg på analys. De går inte att beskriva min oro inför dedär testerna. Tjejen som tog ekgt på mig var tvungen att kolla så jag låg ordentligt då testerna uppenbarligen såg lite konstiga ut, och med blodet och den preliminära diabetesen så kan jag väll inte säga mer än att ni inte vill veta hur mycket socker jag trycker i mig på en dag..
Men de ledde helt enkelt till jag alltså väntar på svar, vilket jag förmodligen skulle fått imorse. Men tyvärr va inte jag vaken klockan 8, och ringa upp dem går ju inte då man kommer till en telefonsvarare.
Så än så länge har min dag bestått av ett snabbt träningspass då jag inte kände att jag orkade speciellt mycket imorse eftersom jag är så sjukt nervös över proverna.. Efter det laga mat till mig och pojkvännen som är på praktik. När de äntligen var klart så passade jag på att ta en lång och skön dusch, en härlig ansiktsmask och nu slår jag mig ned med ben&jerrys och projektarbetet som är såååå roligt....
Men puss på er, nu måste jag lyckas skriva lite så de resulterar i en bok till slut. Har ju bara 4 veckor kvar att skriva och kanske kommit fram till 6 av 20 sidor...

