theindependent

Dagen började inte precis bra efter en skit helg som bara bestått av massa tjafs och att jag allmänt varit tjurig. Så i morse brast det bara. Allt föll ihop och jag orkade inte längre. Känner liksom ingen mening att sitta och offra massa tid när jag inte vet vad det kommer ge mig. Att du hela tiden säger att du saknar att vara singel? MEN BLI DET DÅ?!

Vad tjänar det till att bara säga det hela tiden och tjata om det om och om igen. Då sårar du bara mig men det ser du inte. Eller så är det bara de du är ute efter...

Nu sitter jag i mammas (min) lägenhet och väntar på att han ska höra av sig så jag kan åka dit och hämta mina saker eller i alla fall prata med honom när han inte är med sina kompisar och ska spela någon jävla tuffing med sin attityd. Känner verkligen att vi behöver prata men på ett normalt sätt och inte sitta och skrika på varandra eller börja slåss. För jag orkar inte sitta brevid och känna att jag bara är någon som finns men inte till någon nytta. För då kan jag spendera min tid på annat håll.

Peace