Nu kryper jag ner i soffan med älsklingen och hans pappa för en spännande match mellan Chelsea och Barcelona. Tror jag är en av de få som håller på Chelsea. Egentligen är de bara för jag är så trött på alla Barcelona spelare, att fotbollen blivit en teater skola... Nej Fyfan kom igen Chelsea ta ner Barcelona på jorden igen. Nam nam
tjenare folket. Här är då jag, en nu nitton starka vårar. Krigar mig fram genom livet och alla dess oväntade motgångar. Tar livet med en nypa salt och leker väll igenom de mesta. En riktig livsnjutare skulle man kunna kalla mig, varför hålla sig inom ramarna när de finns så mycket annat utanför! Och tar jag mig inte utanför av ren vilja så lyckas jag väll ramla över kanten eftersom jag förmodligen är den klantigaste människan jag känner. Men vad gör ett blåmärke när man lever livet?